I år firar vi jul under exceptionella förhållanden. Under det gångna året har vi varit tvungna att leva med begränsningar och vidta försiktighet. Det samma gäller också denna festhögtid, som i vanliga fall är förknippad med resor och aktiviteter, umgänge och närhet. Julen är ändå inte inställd. Festen blir av, även om vi kanske inte kan följa alla traditioner.

Julevangeliet berättar om en exceptionell tid och ovanliga förhållanden. Den romerska kejsarens befallning satte folket i rörelse och alla måste anpassa sig till helt nya situationer. Maria och Josef gjorde en mödosam resa till Betlehem.

Vetskapen om att barnet kunde födas när som helst gjorde deras oro ännu större. De planerade att ta in på ett ordentligt härbärge, men de fick se sig besvikna. Ett djurstall kan inte heller idag ses som någon vanlig inkvartering för resenärer, för att inte tala om en lämplig plats att föda på.

Men de exceptionella omständigheterna hindrade inte den glädje som Jesus födelse gav upphov till. Glädjen spred sig vidare när herdarna träffade det lilla barnet som ängeln i sitt exceptionella meddelande hade kallat världens Frälsare.

Mitt i allt det ovanliga och exceptionella innebär Jesu födelse hopp, för det påminner oss om att Gud inte har övergett oss. Han går med oss och leder oss framåt, må sedan utsikterna för framtiden vara diffusa och höljda i dunkel.

Julen kommer också till exceptionella förhållanden. Just denna jul är budskapet om Jesu födelse och Guds kärlek särskilt nödvändigt. Det budskapet gör att vi tryggt kan blicka framåt.

Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. (Luk. 2:10-11)