Insignier

Biskopsämbetets liturgiska dräkt och ämbetsinsignierna vittnar om den historiska kontinuiteten och kyrkans tidlösa budskap.

Staven, eller biskopskräklan, signalerar att biskopen är herde för sitt stift. Herdestaven hänvisar till Jesus, som är den Gode Herden.

Av Finlands biskopar var det ärkebiskopen som först fick sin stav, år 1931. Den första ärkebiskopen som använde staven var Lauri Ingman.

Ärkebiskopens stav är tillverkad av guldsmeden K.S. Sahlstedt. Den är gjorde efter förebild från den biskopsstav som finns ingraverad i locket på biskop Henriks sarkofag. Den är gjord av ädelmetall med infattning av 16 rödbruna karneoler, som är en typ av kvarts. Skaftet är beklätt med mörkröd sammet och en förgylld silverkedja.

Vid biskopsvigningen får biskopen också ett kors som ämbetstecken.

Kung Gustav IV Adolf införde det nuvarande biskopskorset i Sverige och Finland 1805. Det är ett stort latinskt kors i guldkedja och försett med strålar från korsets mitt, som gör att det skiljer sig från de övriga biskoparnas kors. Kungen överräckte själv korset till ärkebiskop J.A. Lindblom.

Ärkebiskopens gyllene kors har tillverkats av guldsmeden W. Pettersson från Åbo 1896.

Ärkebiskopsämbetets vapen är samtidigt Åbo ärkestifts vapen. Det består av ett rött georgskors mot gyllene bakgrund, ärkebiskopens mitra och två biskopsstavar, varav den korsformade symboliserar ärkebiskopen och den andra Åbo stifts biskop. Liljorna är Åbo stads kännetecken.

Bildtemat härstammar från Åbo domkyrkas medeltida vapen. Vapnet förekommer bland annat i början av mässboken Missale Aboense (1488) och på körbänksgavlarna i Kalands kyrka (1470-talet).

Vapnet är designat av konstnär Tapio Vallioja 1985.