Ärkebiskopens påskhälsning 2022

Det är omöjligt att undvika nyheter om våld. Människor skadar varandra psykiskt och fysiskt. Man slår med ord och dödar med vapen. Risken är att hatretorik övergår till våldsamma handlingar, vilket har skett i Europa när Ryssland inledde ett angreppskrig mot Ukraina, och det sker också i många konflikter på andra håll i världen. Hatets logik gör att vi om igen blir medvetna om de mörka sidorna i människans natur.

Fastetiden före påsk riktar uppmärksamheten mot människors benägenhet att skada varandra. Jesus blev ett alltför stort problem för makthavarna. Den allmänna opinionen, som manipulerats med hjälp av lögner, utmynnade slutligen i ett rop: ”Korsfäst!” Kärlekens, försoningens och fredens budskap passade inte ihop med den världsbild som makthavarna ville upprätthålla.

Stilla veckans berättelse om att Jesus blev offer för avund och våld har en mörk ton. Berättelsen slutar emellertid inte i en mörk stämning. Påsken berättar om Jesus uppståndelse och sätter våldet och hatet i nytt ljus. Döden får inte sista ordet. Den tomma graven garanterar att livet vinner över döden, att ljuset skingrar mörkret och att godheten är starkare än ondskan. Påsken förkunnar Guds trofasthet och kärlek.

Stilla veckan och påsken som följer på den beskriver på ett träffande sätt det mänskliga livets stora frågor. Vi kan inte alltid undvika lidande och allt i livet går inte som vi önskar. Ändå vill det mänskliga sinnet hålla fast vid hoppet och tro på en ljusare framtid. Påsken uppmuntrar oss till just detta; att vänta på en ljusare framtid och arbeta för den.

Ängelns uppmuntran till kvinnorna som kom till Jesus grav är aktuell också i dag: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade.”

(Matt. 28:5–6)

 

Kristus är uppstånden från de döda!

Jag önskar er alla en glädjerik påsk!

 

Tapio Luoma

Ärkebiskop