Kriget i Ukraina får inte motiveras med religion

Rysslands president Vladimir Putin har utnyttjat religionen när han motiverat det olagliga angreppskriget mot Ukraina. Också ledaren för Rysslands ortodoxa kyrka, patriarken Kirill, har understött krigsaktionerna på religiösa grunder. Som ledare för kyrkor i den östliga och västliga traditionen är vi djupt upprörda över detta.

Vi kunde nyligen se ett exempel på missbruk av religion när patriarken Kirill den 21 juni besökte ett militärsjukhus i staden Krasnogorsk, strax väster om Moskva. ”På sätt och vis är ni alla kämpar för tron”, sa Kirill till de ryska soldater som skadats i kriget. Enligt patriarken är det viktigt att soldaterna och hela den ryska armén står på det godas sida, ”eftersom soldaterna då får gudomligt stöd för sina syften”.

I den östliga kristna traditionen uppfattas troskampen som en fromhetsövning, där kärnan är människans andliga mognad. Det är alltid fråga om en individuell ansträngning för att nå högre värden, såsom att ge upp det egna och offra sig för sin nästa. Det råder ingen tvekan om att soldaterna måste anstränga sig och offra sig, men genom att likställa våldet med fromhet missbrukar patriarken inte bara sin tradition utan även kärnan i den kristna tron.

Ett annat exempel på Kirills problematiska retorik kan kopplas till falsk och skadlig polarisering. I katedralen i Penza (19.6) förkunnade patriarken hur uppoffringen, dvs. kampen för tron, för ryssarna är något som härstammar från ”en inre moralisk känsla som den ortodoxa tron gett upphov till”. Citatet är förknippat med många allvarliga problem.

När patriarken talar om det våldsamma kriget som en kamp för tron förskönar han sanningen. Han försöker tvätta bort blodfläckarna med religion. När han säger att de ryska soldaterna har en inbyggd moral och representerar det goda, hävdar han samtidigt att motparten saknar moral och representerar det onda. Det handlar om att avsiktligt avhumanisera en människogrupp, något som är en förutsättning för att människorna ska vara beredda att döda andra.

Talen i Kreml har innefattat en hel del avhumanisering. Ukrainarna kallas fascister och nationalister och man säger att Ukraina måste avnazifieras. Patriarkens tal har samma inslag, om än mera diskret och med andra betoningar. I Kirills tal upprepas anklagelserna om att det liberala väst har övergett den kristna tron och är krigets verkliga fiende som har snärjt en del av ukrainarna. På detta sätt ger patriarken en falsk bild av väst och dess kyrkor och åsidosätter samtidigt det faktum att motparten, ukrainarna, också i huvudsak representerar de kristna i öst.

När kriget saknar rationell legitimitet försöker man på ett konstlat sätt hitta legitimiteten i det som väcker känslor och berör många ryssar: de svåra minnena från andra världskriget och den ortodoxa tron. De verkliga offren för en sådan retorik är de ukrainare som lider och dör i kriget, men samtidigt fördunklar patriarken ryssarnas moraluppfattning, skadar den ortodoxa kyrkan i Ryssland och förvränger bilden av kyrkorna både i öst och väst.

I den västliga kristendomen talas det om principen om berättigat krig. Det innebär att även om det i princip alltid är fel att döda en människa, är krigföring i vissa situationer etiskt motiverat. Enligt principen kan endast försvarskrig vara berättigat, om det inte längre finns andra alternativ och om man genom striderna kan förhindra ett ännu större lidande.

Även om man i den östliga traditionen inte talar om principen om berättigat krig, har ortodoxa kyrkan inte krävt en strikt pacifistisk inställning till krig. Den ställer dock alltid den kristnes samvete i främsta rummet och betonar att det inte är etiskt godtagbart att döda oskyldiga, oavsett staternas mål.

Att försvara Rysslands olagliga angreppskrig på religiösa grunder är missbruk av religion: det är etiskt fel, förstör kontakten mellan öst och väst och skadar framför allt människan.

Tapio Luoma och ärkebiskop Leo

Luoma är ärkebiskop för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Leo är ärkebiskop för Ortodoxa kyrkan i Finland